Efterlängtade helg

Äntligen är helgen här, den var verkligen efterlängtad även om veckan har gått otroligt fort. Inte för att veckan varit tråkig, snarare tvärtom, men jag kände att nu behöver kroppen få vila upp sig lite.

Jag är så otroligt trött och det ska bli skönt att sova. Välbehövligt att David kommer vara hemma nu, han har ju vart borta iprincip hela veckan så ligga kvar i sängen på morgonen har ju inte funnits på världskartan. Upp med tuppen är Elsas motto just nu. Tack och lov har vi inte bokat in oss på en massa olika ställen i helgen, det enda planerat är att vi ska bort på middag hos några vänner imorgon kväll. Det kommer bli lika trevligt som alltid, det vet jag!

Nu blir det faktiskt sängen för min del, känns som att jag bara gnäller i mina inlägg men när tröttheten tar över så är man inte sådär jädra positiv som man kanske vill vara. Lovar ett mer glatt inlägg nästa gång!

Jag och Elsa efter Melinas dop förra helgen

Andfådd

Herregud, man tror att man är någon superwoman som klarar allt när man är gravid, kan tala om att jag gav upp idag. Jag sänkte ribban och insåg att jag inte behöver göra allt på en gång!

Dagen började mindre bra, vi försov oss till dagis, två försök att komma utanför dörren men Elsa lyckas bajsa båda gångerna. Missar bussen, kommer till dagis, Elsa blir hysterisk och vill inte alls bli lämnad. Skit, jag är ordentligt sen till jobbet! Sliter mig från hysterin och en gråtande lilltjej som vill vara hos mamma. Springer till tunnelbanan med en klump i halsen, fan. Jag missade den precis! Nästa går om 4 min! 4 min kan låtas minimalt, men inte i rusningstrafik i Stockholm, det är en evighet! Självklart missar jag även pendeltåget..

Kommer inspringandes svettig och andfådd som få, sen kaos. Det fanns lagom mycket, sagt med en underdrift, att göra på jobbet idag. Dagen går som en snabbspolning, jag måste springa till tåget för att hinna hämta Elsa. Kommer till Dagis (Äntligen glädje, Elsa blir överlycklig över att se mamma och vill kramas och pussas!) beslutar mig för att ta en promenad i värmen till ICA Maxi för att handla lite middagsmat, fel beslut. Elsa är jätte hungrig, solen gassar, jag har alldeles för höga klackar och är helt slut för att jag knappt hunnit äta. Kommer in i affären, Elsa blir tokig och ska ha allt. Shit, blöjorna är slut. Får köpa en enormt stort paket som inte får plats under vagnen såklart. Matkasse, Stor kartong med blöjor, min egna väska, vagnen, och Elsa var förbannat tungt kan jag be och tala om. Jag tänker aldrig handla tillsammans med Elsa efter dagis igen, no way.

Nu ska jag försöka vila en stund. Damp precis ner Elsa i sängen så att hon får vila lite, David är i Kalmar och kommer inte komma hem förns imorgon kväll, saknar dig redan. Sen kommer mamma och pappa som ska äta lite middag med oss. Kräftstjärtssoppa blir det på menyn idag, mumsfillibabba.

Dålig uppdatering

Det här med att uppdatera verkar inte riktigt vara min sak, blir väldigt imponerad av andra människor som hinner med att uppdatera varje dag, ibland ännu mer.

På sista tiden är det mycket som har hänt, min mormor har hunnit lämna oss med en enorm saknad. Man märker på vissa att dem säkert tänker, "-Snälla? Det var ju faktiskt bara mormor." Men för mig var mormor mycket mer. För mig var mormor en sån enorm inspirationskälla, hennes energi och ork trots sin svåra sjukdom visade att alla människor kan. Hon har alltid varit min bästa vän, hon har alltid låtit mig och min bror göra så mycket bus att vi har somnat av utmattning innan lekarna ens är slut, hon har alltid funnits där i tid och otid. Jag älskar dig mormor och det kommer jag alltid att göra. Jag vet att du har det bättre nu, men du var bara 72 år och jag tycker att det är orättvist. Hälsa morfar från mig och njut där på andra sidan, så som du tyvärr inte kunde göra här på jorden hos oss.

Sen har Elsa hunnit börja på dagis, förlåt FÖRSKOLA. Tydligen väldigt viktigt! Varför kan man inte säga dagis längre? Vi 80-, och 90-talister säger alla dagis. Barn födda från 2000-talet kommer titta på oss som idioter när dem blir större och vi säger dagis. Jag tänker i alla fall trotsa och lära Elsa att säga dagis så mycket hon bara kan, ingen som kan stoppa oss från det.

Det gick faktiskt över förväntan att lämna henne på DAGIS. Måndag, tisdag och onsdag förra veckan var jag med henne från 9-15. Intensiv-inskolning som det kallas, vi har gjort allt från början. Lekt, Ätit, Sovit, Ätit, Lekt. Sen på torsdagen och fredagen fick hon vara själv (nu blev det bara torsdag eftersom hon blev sjuk på fredagen). Imorgon är vi tillbaka igen och denna vecka får hon vara själv samma tider som förra veckan.

Graviditeten rullar på, jag har märkt att stressen har smygit sig på och jag har vart så oerhört trött. jag tror att jag är i vecka 10 nu? Men den 1 September får jag veta säkert, då ska jag på inskrivning och ultraljud. Ska bli spännande! Dock är jag väldigt orolig att det är tvillingar just för att jag väntade tvillingar med Elsa. Men den ena gav med sig i vecka 10.. Men man ska inte ropa hej förns man kommit över ån!

Ikväll blir det tidig sänggång, måste till jobbet tidigt imorgon för att kunna smita tidigare och hämta Elsa. David får sköta lämningen! Adjö!

Elsa

Min vackra Prinsessa,
I Skrivande stund är du nere i Kungshamn med farmor och farfar,
men snart snart kommer mamma ner till dig! Som jag saknar dig!

Vem är jag?

Så, vem är jag? Mitt namn är Helena, 21 år gammal och mamma till Elsa, 1.5 år gammal. Jag bor tillsammans med min sambo David, 26 år, i en 3:a på Kungsholmen.

Jag ser mig inte som en ung mamma, för visst drar vi alla "unga mammor" över en kam då dem inte har fast förhållande, inget jobb, bor fortfarande hemma och har ingen utbildning? Det var så jag tänkte innan jag stog där för två år sedan med ett plus på graviditetstestet. Jag tillhörde helt enkelt inte den kategorin, mitt liv såg inte ut så.

Idag är jag såkallat ny-gravid, jag tror att jag är i v.7, men med handen på hjärtat så vet jag faktiskt inte riktig, jag och min sambo har skyddat oss men det har inte riktigt gått som ni märkt. Så på denna blogg kommer ni även att få följa min graviditet jämsides med mitt vardagliga liv som en mamma. inte en ung.

Så hamnade även jag i bloggträsket

Efter att ha ifrågasatt folk varför dem låter lämna ut sig själva offentligt så har jag nu satt mig själv i samma båt. Varför egentligen börja blogga nu? Känns inte det väldigt ute? Kan tyckas, men jag vill ändå teståka den här båten och se om det är något för mig.